Så matar du din reptil på rätt sätt

Att mata en reptil rätt handlar om betydligt mer än att lägga några syrsor eller grönsaker i terrariet.

Reptiler kan vara:

• växtätare

• insektsätare

• allätare

• köttätare

• specialiserade på hela bytesdjur

och olika arter kan därför ha helt olika näringsbehov.

Dessutom förändras behovet ofta med:

• ålder

• storlek

• aktivitet

• kön

• temperatur

• reproduktion

• hälsotillstånd

Jordbruksverket kräver att ormar och ödlor får foder som är anpassat efter arten och att mängden anpassas så att djuren varken blir för kraftiga eller för magra.

Den viktigaste regeln är därför:

Ta reda på exakt vad just din reptilart ska äta innan du tar hem djuret.

1. Börja med den exakta arten

”Reptilfoder” är inte en enda typ av mat.

En orm kan behöva hela bytesdjur.

En skäggagam äter både animaliskt och vegetabiliskt foder.

En grön leguan är huvudsakligen växtätare.

Olika arter kan alltså ha helt olika matsmältningssystem och näringsbehov. VCA beskriver exempelvis grön leguan som en växtätande bladätare, medan ormar är köttätare och äter hela bytesdjur.

Utgå därför aldrig från att maten till en annan reptil automatiskt passar din.

2. Kontrollera om reptilen är växtätare, allätare eller köttätare

Som en första grov indelning kan reptiler beskrivas som:

Växtätare
Äter huvudsakligen växtmaterial.

Allätare
Äter både animaliskt och vegetabiliskt foder.

Insektsätare
Äter främst insekter och andra ryggradslösa djur.

Köttätare
Äter andra djur.

Men även inom samma grupp kan dieten skilja sig mycket.

En allätare ska därför inte automatiskt få 50 % kött och 50 % grönsaker.

3. Artens naturliga diet är utgångspunkten

Ta reda på vad arten normalt äter i naturen.

Det kan exempelvis vara:

• blad

• blommor

• frukt

• insekter

• snäckor

• fisk

• gnagare

• fåglar

• ägg

Målet i fångenskap är att skapa en näringsmässigt lämplig diet som motsvarar artens biologiska behov.

4. Åldern kan förändra dieten

Hos vissa reptiler förändras matbehovet kraftigt under livet.

En ung reptil som växer snabbt kan behöva:

• mer energi

• mer protein

• tätare utfodring

• annan mängd kalcium

än en fullvuxen individ.

VCA beskriver exempelvis att unga skäggagamer normalt äter oftare än vuxna eftersom de befinner sig i en intensiv tillväxtfas.

Använd därför inte automatiskt samma utfodringsschema under hela reptilens liv.

5. Hur ofta ska reptilen matas?

Det finns ingen generell regel.

Vissa reptiler äter:

• varje dag

• flera gånger i veckan

• en gång i veckan

• ännu mer sällan

En vuxen orm kan exempelvis äta betydligt mer sällan än en ung insektsätande ödla.

Jordbruksverket anger att fodermängden ska anpassas efter djuret så att det inte blir för magert eller för kraftigt.

Följ därför artspecifika rekommendationer.

6. Mer mat betyder inte bättre skötsel

Överutfodring är ett vanligt problem hos reptiler i fångenskap.

Djuret behöver inte:

• jaga långt

• söka mat under flera timmar

• fly från rovdjur

på samma sätt som i naturen.

Energiåtgången kan därför vara betydligt lägre.

För mycket mat kan bidra till övervikt och andra hälsoproblem.

7. Lär dig reptilens normala kroppskondition

Titta inte enbart på vikten.

Lär dig även hur en frisk individ av arten ska se ut.

Tecken på för hög eller låg kroppsvikt varierar mellan arter.

En reptilkunnig veterinär kan hjälpa dig bedöma:

• kroppskondition

• idealvikt

• tillväxt

för just din reptil.

8. Väg reptilen regelbundet

En digital våg kan vara mycket användbar.

Skriv exempelvis upp:

Datum	Vikt
1 september	325 g
1 oktober	337 g
1 november	341 g

Då ser du trenden istället för att försöka komma ihåg hur reptilen såg ut för några månader sedan.

RSPCA rekommenderar regelbunden vägning bland annat för ormar för att upptäcka både viktnedgång och fetma.

9. Insektsätande reptiler behöver mer än bara en sorts insekt

Om reptilen äter insekter kan variation vara värdefull.

Beroende på art kan lämpliga foderdjur exempelvis vara:

• syrsor

• kackerlackor

• gräshoppor

• larver

• andra kommersiellt uppfödda foderdjur

Olika insekter har olika:

• fettinnehåll

• proteininnehåll

• mineralbalans

Låt därför inte ett enda mycket fettrikt foderdjur bli hela dieten.

10. Feta larver bör ofta användas mer sparsamt

Vissa foderdjur innehåller mycket fett.

VCA nämner exempelvis att vaxmask och vissa större larver inte bör vara daglig basföda för skäggagam eftersom de är relativt fettrika och kan bidra till övervikt.

Se sådana foderdjur som variation eller godbit där de är lämpliga för arten.

11. Storleken på foderdjuret spelar roll

En mycket liten reptil ska inte erbjudas ett oproportionerligt stort foderdjur.

För stora insekter eller bytesdjur kan:

• vara svåra att äta

• innebära skaderisk

• vara svårare att smälta

Följ artspecifika rekommendationer om lämplig storlek.

12. Gut-loading gör foderdjuren mer näringsrika

Levande foderdjur ska inte själva gå hungriga innan de ges till reptilen.

Gut-loading innebär att insekterna får näringsrik mat innan de utfodras till reptilen.

Då innehåller deras mag-tarmkanal näringsämnen som reptilen också får i sig.

VCA rekommenderar gut-loading av fodrinsekter före utfodring och beskriver det som ett viktigt sätt att förbättra deras näringsvärde.

13. Mata alltså foderdjuren först

Insekter kan exempelvis få:

• särskilt gut-loading-foder

• lämpliga grönsaker

• tillgång till vätska på ett säkert sätt

beroende på vilken insekt det gäller.

Håll foderdjuren:

• rena

• välmatade

• korrekt ventilerade

fram till utfodringen.

14. Köp foderdjur från seriösa källor

Det kan kännas enkelt att fånga:

• gräshoppor

• sniglar

• insekter

utomhus.

Men du vet inte alltid om djuret varit utsatt för:

• bekämpningsmedel

• gödningsmedel

• parasiter

• andra föroreningar

VCA avråder från att samla in fodrinsekter utomhus för skäggagamer eftersom kemikalier kan finnas på dem.

Kommersiellt uppfödda foderdjur är därför ett säkrare val.

15. Vissa vilda insekter kan dessutom vara giftiga

En insekt kan vara ofarlig för människor men giftig för reptilen.

VCA varnar exempelvis uttryckligen för eldflugor till skäggagam eftersom de kan vara giftiga för ödlor.

Ge därför aldrig ett okänt smådjur bara för att reptilen verkar intresserad.

16. Ta bort foderdjur som inte blir uppätna

Levande insekter som lämnas i terrariet kan:

• gömma sig

• störa reptilen

• bita eller gnaga

• dö och börja brytas ner

Ta därför bort överblivna foderdjur efter utfodringen.

Det är särskilt viktigt när reptilen ska vila.

17. Kalcium är viktigt för många ödlor

Kalcium behövs bland annat för:

• skelettet

• muskelfunktion

• nervsystemet

Många insektsätande reptiler får därför foderdjuren pudrade med ett lämpligt kalciumpreparat.

Men exakt:

• produkt

• mängd

• frekvens

• D3-innehåll

måste anpassas efter arten och reptilens UVB-exponering.

18. Kalcium och UVB hänger ihop

För många reptiler är kalciumfrågan nära kopplad till vitamin D3 och UVB.

En korrekt UVB-belysning hjälper många reptilarter att bilda vitamin D3, vilket behövs för att hantera kalcium normalt.

Det betyder att rätt kost inte kan kompensera för felaktig belysning.

Och en bra UVB-lampa kan inte kompensera för en dålig diet.

Båda delarna måste fungera tillsammans.

19. Överdosera inte kosttillskott

”Lite extra vitaminer kan väl inte skada” är fel sätt att tänka.

Även vitaminer och mineraler kan ges i för stora mängder.

RSPCA påpekar att tillskott kan överdoseras och rekommenderar att man följer produktens dosering och tar hjälp av reptilkunnig veterinär vid behov.

Använd alltså inte flera olika vitaminprodukter på måfå.

20. D3 ska inte doseras likadant till alla reptiler

Hur mycket vitamin D3 som bör komma från:

• UVB

• kosten

• tillskott

beror på art och hur terrariet är uppbyggt.

RSPCA påpekar att ett väl fungerande UV-system kan minska behovet av höga mängder D3 i kosttillskott.

Följ artspecifika råd istället för ett universellt schema.

21. Ett komplett reptilfoder behöver inte alltid extra tillskott

Det finns kompletta kommersiella dieter för vissa reptiler.

Om ett foder verkligen är formulerat som en balanserad hel diet ska du kontrollera instruktionen innan du börjar tillsätta extra mineraler.

För mycket tillskott ovanpå ett redan balanserat foder kan skapa nya obalanser.

22. Växtätande reptiler behöver riktig variation

En växtätande reptil ska inte leva på en enda grönsak.

En bra växtbaserad diet kan beroende på art innehålla olika:

• bladgrönsaker

• örter

• grönsaker

• blommor

• mindre mängder andra växtdelar

VCA beskriver exempelvis att en grön leguan huvudsakligen bör få bladgrönt och annan varierad vegetabilisk föda.

23. Sallad är inte automatiskt näringsrik

Allt som är grönt är inte lika bra.

Vissa salladssorter består till stor del av vatten och innehåller relativt lite näring.

VCA nämner exempelvis isbergssallad som ett näringsfattigt alternativ för leguan jämfört med mer näringsrika bladgrönsaker.

Använd därför inte isbergssallad som huvuddiet till en växtätande reptil.

24. Frukt ska inte automatiskt vara en stor del av kosten

Frukt är:

• sött

• energirikt

• ofta populärt

men kan vara olämpligt som stor del av kosten hos många växtätande reptiler.

För grön leguan rekommenderar VCA exempelvis att frukt endast utgör en mindre del av dieten.

Hur mycket som är lämpligt varierar mellan arter.

25. Tvätta växtfoder ordentligt

Skölj:

• blad

• grönsaker

• frukt

• ätbara blommor

innan utfodring.

Det minskar mängden:

• jord

• smuts

• eventuella kemikalier

på maten.

Använd endast växter och blommor som du vet är säkra för arten.

26. Ge inte blommor från blomsterbutiken på måfå

Prydnadsblommor kan ha behandlats med:

• bekämpningsmedel

• konserveringsmedel

• andra kemikalier

Även om själva växtarten är ätlig betyder det inte att den aktuella blomman är lämplig som foder.

Använd endast säkra, obehandlade ätbara växter.

27. Hund- och kattmat är inte reptilfoder i största allmänhet

Vissa artspecifika utfodringsplaner kan innehålla produkter som ursprungligen är gjorda för andra djur.

Men använd aldrig hund- eller kattfoder som generell lösning för reptiler.

En växtätande reptil kan få helt fel mängd:

• protein

• fett

• fosfor

• vitamin D

av sådan mat.

VCA avråder exempelvis från hund- och kattmat till grön leguan.

28. Allätare behöver rätt balans

En allätande reptil ska få både vegetabiliska och animaliska komponenter i de proportioner som passar arten.

Det betyder inte automatiskt:

50 % kött + 50 % sallad.

Hos vissa arter förändras dessutom fördelningen med åldern.

Studera därför artspecifika rekommendationer.

29. Skäggagam är ett tydligt exempel

Skäggagamen är allätare.

Ungdjur äter ofta en större andel insekter och behöver tätare utfodring under tillväxten.

Vuxna individer får en större andel vegetabiliskt foder och behöver inte samma energitäthet. VCA beskriver tydligt denna skillnad mellan unga och vuxna skäggagamer.

Det visar varför åldern måste tas med i dietplaneringen.

30. Ormar ska normalt få hela bytesdjur

Ormar är köttätare.

För många vanliga sällskapsormar består dieten av hela:

• möss

• råttor

• andra artspecifikt lämpliga bytesdjur

När hela djuret äts får ormen även i sig:

• ben

• organ

• hud

• muskler

vilket ger en betydligt mer komplett näringsprofil än en ren köttbit.

VCA beskriver hela bytesdjur som en balanserad grunddiet för många ormar.

31. En köttbit är inte samma sak som ett helt byte

Att ge en orm en bit:

• kycklingfilé

• köttfärs

• fiskfilé

är inte näringsmässigt samma sak som att ge ett helt korrekt bytesdjur.

Filén saknar bland annat stora delar av:

• skelettet

• organen

• andra vävnader

som ingår i den naturliga helheten.

32. Köp frysta bytesdjur från lämplig leverantör

Jordbruksverket anger att reptiler får utfodras med exempelvis infrysta möss och råttor från en godkänd tillverkare av foder för sällskapsdjur.

Det är en enkel och praktisk lösning för många vanliga ormar.

Följ alltid:

• kylkedja

• förvaring

• hygien

för produkten.

33. Tina frysta bytesdjur helt

Fryst foder ska vara helt upptinat innan det ges till reptilen.

RSPCA rekommenderar att frysta bytesdjur tinas fullständigt innan de erbjuds.

Ge inte ett bytesdjur som fortfarande är fruset i mitten.

34. Följ säkra hygienrutiner vid upptining

Behandla frysta foderdjur som råa animaliska produkter.

Tvätta händerna efter hantering och rengör:

• skålar

• tänger

• ytor

som varit i kontakt med fodret.

Håll reptilens foderhantering separerad från människors mat så långt det är praktiskt möjligt.

35. Återfrys inte upptinat bytesfoder på måfå

Har bytesdjuret tinats bör det användas enligt produktens instruktioner.

Låt inte upptinat kött ligga framme länge och frys sedan tillbaka det för nästa vecka.

God livsmedelshygien är viktig även när maten är avsedd för reptiler.

36. Använd mattång

Ett långt foderverktyg kan vara praktiskt när du ger:

• hela bytesdjur

• större insekter

Det gör det lättare att presentera maten utan att handen befinner sig precis intill reptilens mun.

RSPCA rekommenderar exempelvis tång vid utfodring av kungspyton.

37. Levande gnagare innebär risk

En levande mus eller råtta kan försvara sig.

Den kan:

• bita

• klösa

• skada ögon

• orsaka djupa sår

VCA avråder från levande gnagare till ormar och beskriver att även små bytesdjur kan orsaka allvarliga och potentiellt livshotande skador.

Fryst och upptinat bytesdjur är därför normalt ett säkrare alternativ för ormen.

38. Det finns också en djurskyddsaspekt

Jordbruksverket beskriver att även djur som hålls för att bli foder omfattas av djurskyddsregler och ska skonas från onödigt lidande vid avlivning.

Många reptiler kan vänjas vid att äta döda bytesdjur.

Det finns därför både djurskydds- och säkerhetsskäl att använda dött foder där det fungerar.

39. Avliva inte foderdjur själv om du saknar kunskap

Jordbruksverket anger att den som avlivar exempelvis möss eller råttor som ska användas som reptilfoder måste vara väl förtrogen med bedövnings- och avlivningsmetoden och se till att döden sker så snabbt och smärtfritt som möjligt.

För den vanliga reptilägaren är färdigt fryst foder därför betydligt enklare.

40. Anpassa bytesdjurets storlek

Bytesdjuret måste ha en lämplig storlek för ormen.

RSPCA rekommenderar exempelvis för kungspyton ett bytesdjur som är ungefär något bredare än ormens bredaste del.

Men exakta riktlinjer varierar mellan arter.

Använd artspecifik information.

41. Mata inte en orm varje gång den verkar intresserad

Vissa ormar kan fortsätta ta mat trots att de inte behöver mer energi.

Ett för tätt utfodringsschema kan leda till:

• snabb viktökning

• fetma

Följ därför artens normala intervall och reptilens kroppskondition istället för enbart aptiten.

42. Ung orm och vuxen orm har olika intervall

RSPCA anger exempelvis att unga kungspyton vanligtvis äter ungefär var femte till sjätte dag, medan vuxna ofta utfodras ungefär var sjunde till fjortonde dag beroende på individens vikt och behov.

Detta gäller just den arten och ska inte kopieras till alla ormar.

43. Hantera inte ormen direkt efter måltid

Efter en större måltid behöver ormen få vara i fred för att smälta maten.

Onödig hantering direkt efter utfodring kan:

• stressa djuret

• öka risken för uppstötning

Följ rekommendationerna för just arten innan du börjar hantera den igen.

44. Rätt temperatur är avgörande för matsmältningen

Reptiler är växelvarma.

Deras matsmältning påverkas därför kraftigt av omgivningstemperaturen.

Om terrariet är för kallt kan reptilen få svårt att:

• smälta maten

• använda näringsämnen

• fungera normalt

Kontrollera alltid temperaturgradienten innan du börjar felsöka matvägran genom att erbjuda fler och fler sorters mat.

45. Mat kan inte kompensera för fel terrarieklimat

Om reptilen inte:

• äter

• växer

• smälter normalt

måste du kontrollera hela miljön.

Det inkluderar:

• temperatur

• UVB

• luftfuktighet

• gömställen

• stress

• dygnsrytm

Rätt foder är bara en del av reptilskötseln.

46. UVB är särskilt viktigt för många ödlor

Många ödlor behöver rätt UVB-exponering för normal kalciummetabolism.

Om du ger:

• perfekt kalciumtillskott

men UVB-systemet är helt fel kan reptilen ändå utveckla problem.

Kontrollera:

• UVB-typ

• avstånd

• lampans ålder

• eventuellt nät mellan djur och lampa

enligt artens behov.

47. Vatten är en del av utfodringen

Alla reptiler behöver rätt tillgång till vätska, men de dricker på olika sätt.

Vissa dricker från en skål.

Andra dricker främst vatten från:

• blad

• grenar

• droppar

Jordbruksverket anger att arter som dricker från droppar på kroppen eller föremål ska sprayas med vatten eller ha tillgång till droppande vatten.

48. En vattenskål ska hållas ren

Om arten använder vattenskål bör den kontrolleras dagligen.

Byt vattnet när det:

• blivit smutsigt

• innehåller substrat

• innehåller avföring

• förorenats av foderdjur

RSPCA rekommenderar exempelvis färskt vatten dagligen för flera vanliga ormar.

49. Uttorkning kan påverka aptiten

En reptil som inte får rätt tillgång till vatten kan få flera problem.

Kontrollera därför hydreringen om djuret:

• slutar äta

• ömsar dåligt

• verkar onormalt slött

Men försök inte tvångsvattna en reptil utan veterinär rådgivning.

50. Matvägran betyder inte alltid sjukdom

Reptiler kan ibland äta mindre eller sluta äta tillfälligt av naturliga orsaker.

Det kan exempelvis påverkas av:

• årstid

• könsmognad

• ömsning

• reproduktion

• nyligen genomförd flytt

• stress

Vissa ormar kan dessutom naturligt gå längre perioder utan mat.

Titta därför på hela situationen.

51. Men långvarig matvägran ska inte ignoreras

Det blir mer oroande om matvägran kombineras med:

• tydlig viktnedgång

• diarré

• kräkning eller uppstötning

• svullen buk

• andningsproblem

• onormal avföring

• kraftig slöhet

• förändrat beteende

Kontakta då reptilkunnig veterinär.

52. Väg reptilen vid matvägran

”Den ser ungefär lika stor ut” är svårt att bedöma.

Om reptilen inte äter är regelbunden vägning ett mycket bättre sätt att följa utvecklingen.

Anteckna:

• datum

• vikt

• senaste måltid

• ömsning

• avföring

Det ger dessutom veterinären mycket bättre information.

53. En ny reptil kan behöva tid

En reptil som precis flyttat kan vara stressad.

Det nya terrariet innebär:

• nya lukter

• nya ljud

• ny miljö

• nya gömställen

Prioritera därför först att klimatet och terrariet fungerar.

Undvik onödig hantering de första dagarna.

54. Ett djur som inte känner sig tryggt kan äta sämre

Reptilen behöver tillräckligt med:

• gömställen

• rätt temperatur

• lugn

• rätt belysning

Om den ständigt känner sig exponerad kan aptiten påverkas.

Matproblem är därför inte alltid ett problem med själva maten.

55. Mata flera reptiler försiktigt

Om flera reptiler av en art som faktiskt kan hållas tillsammans delar terrarium måste du kontrollera att varje individ får rätt mängd.

En dominant individ kan annars:

• äta först

• ta merparten av fodret

• hindra en annan från att komma fram

Följ kroppsvikten individuellt.

56. Utfodring kan skapa aggression

Mat är en resurs.

Även reptiler som normalt tolererar varandra kan reagera annorlunda vid utfodring.

Se därför till att:

• varje djur kan äta i fred

• djuren inte råkar bita varandra när de jagar samma insekt

Om det inte fungerar bör utfodringen separeras.

57. Döda insekter ska inte ligga kvar

Överblivet vegetabiliskt och animaliskt foder ska tas bort innan det:

• ruttnar

• möglar

• lockar skadedjur

I varma och fuktiga terrarium kan mat försämras snabbt.

Kontrollera terrariet dagligen.

58. Grönsaker ska bytas regelbundet

Bladgrönt och grönsaker som ligger i ett varmt terrarium kan snabbt:

• torka

• vissna

• börja brytas ner

Servera färskt och ta bort gammalt.

RSPCA rekommenderar exempelvis att överblivet grönt foder till blåtungad skink tas bort och ersätts med färskt.

59. Använd en ren matskål där det passar

För växtätare och allätare kan en matskål:

• hålla maten renare

• minska substratförtäring

• göra det lättare att se hur mycket som äts

Diska skålen regelbundet.

Använd inte starka rengöringsrester som kan hamna i maten.

60. Undvik att göra alla måltider identiska

Även när reptilen får en näringsmässigt korrekt basdiet kan viss artsäker variation bidra till:

• olika konsistenser

• naturligt födosök

• aktivering

Det kan exempelvis innebära flera sorters godkända:

• blad

• insekter

• hela bytesdjur

beroende på art.

Variation ska däremot alltid ske inom artens lämpliga diet.

61. Foder kan användas som berikning

Du behöver inte alltid lägga maten precis framför reptilen.

För arter där det är säkert kan du stimulera naturligt födosök genom att exempelvis:

• sprida godkända växtdelar

• låta reptilen jaga lämpliga fodrinsekter under uppsikt

• presentera födan på olika säkra platser

Det ger djuret möjlighet att använda fler naturliga beteenden.

62. Berikning betyder inte att maten ska bli svår att få

Reptilen måste fortfarande få tillräckligt med näring.

En ung eller sjuk individ ska inte behöva kämpa så mycket för maten att den inte får i sig tillräckligt.

Anpassa svårighetsgraden efter individen.

63. Följ reptilens avföring

Avföringen kan ge information om:

• matsmältning

• utfodringsmängd

• vätskeintag

Du behöver inte analysera varje detalj, men lär dig hur avföringen normalt ser ut för just din reptil.

Stora och ihållande förändringar kan vara värda att diskutera med veterinär.

64. Kom ihåg urater hos många reptiler

Många reptiler utsöndrar urinsyra som en vit eller ljus del tillsammans med avföringen.

Det är inte automatiskt ett tecken på sjukdom.

Men kraftigt förändrade:

• färger

• mängder

• konsistenser

kan vara värda att följa upp tillsammans med reptilens hydrering och allmäntillstånd.

65. Ge aldrig läkemedel eller vitaminer i maten på måfå

Om reptilen är sjuk ska behandling ordineras av veterinär.

Försök inte själv behandla exempelvis:

• vitaminbrist

• parasiter

• kalciumproblem

genom att kraftigt höja olika tillskott.

Felbehandling kan göra situationen värre.

66. Metabolic bone disease är ett allvarligt problem

Fel kombination av:

• kalcium

• vitamin D3

• UVB

• kost

kan bidra till metabolisk skelettsjukdom hos känsliga reptiler.

Tecken kan bland annat innefatta:

• svaghet

• missformning

• problem att röra sig

• mjuk käke

• skakningar

Misstänkta symtom kräver veterinärbedömning.

Det är betydligt bättre att förebygga genom korrekt diet och UVB från början.

67. Rätt mat måste kombineras med rätt temperatur

Det här är värt att upprepa.

En reptil är inte en hund eller katt med en konstant kroppstemperatur.

Om terrariet är för kallt kan både:

• aptit

• matsmältning

• ämnesomsättning

påverkas.

Kontrollera därför alltid temperaturgradienten när du utvärderar utfodringen.

Ett enkelt sätt att planera reptilens diet

Börja med fem frågor:

1. Vad äter arten naturligt?

Är den:

• växtätare

• allätare

• insektsätare

• köttätare?

2. Hur gammal är reptilen?

Ungdjur och vuxna kan ha olika behov.

3. Hur ofta ska den matas?

Använd artspecifikt intervall.

4. Behövs tillskott?

Kontrollera:

• kalcium

• vitamin D3

• andra vitaminer

i relation till bland annat UVB-systemet.

5. Hur följer jag resultatet?

Kontrollera:

• vikt

• kroppskondition

• avföring

• aktivitet

• tillväxt

och justera därefter.

Vanliga misstag vid utfodring av reptiler

Vanliga misstag är att:

• ge samma typ av mat till alla reptiler

• inte kontrollera artens naturliga diet

• övermata vuxna reptiler

• ge för stora foderdjur

• låta en enda insektstyp vara hela dieten

• inte gut-loada fodrinsekter

• ge mycket feta larver varje dag

• fånga okända insekter utomhus

• använda vitamin- och kalciumtillskott på måfå

• tro att mer kalcium alltid är bättre

• använda sallad med lågt näringsvärde som basföda

• ge för mycket frukt

• ge växtätande arter för mycket animaliskt protein

• ge orm enbart köttbitar istället för hela lämpliga bytesdjur

• ge levande gnagare när dött foder fungerar

• lämna levande foderdjur i terrariet

• ignorera reptilens vikt

• inte ta bort gammal mat

• försöka lösa matvägran utan att kontrollera temperatur och miljö

Snabb checklista innan du matar reptilen

Kontrollera:

• Vilken exakt art har jag?

• Hur gammal är reptilen?

• Vad ska arten äta?

• Hur ofta ska den äta?

• Hur stor ska portionen vara?

• Är foderdjuren rätt storlek?

• Är fodrinsekterna gut-loadade?

• Behöver maten kalciumpulver?

• Behövs vitamin D3 eller andra tillskott?

• Är UVB-systemet korrekt?

• Är temperaturen korrekt?

• Är maten färsk?

• Har reptilen rent vatten?

• Finns gammalt foder kvar från föregående måltid?

• Har reptilens vikt förändrats?

Mata efter reptilen – inte efter ett färdigt universalschema

Det finns inget matschema som fungerar för ”reptiler”.

En orm som äter ett helt bytesdjur med flera dagars mellanrum kan ha en fullständigt korrekt diet.

En ung skäggagam kan samtidigt behöva betydligt tätare utfodring med både lämpliga foderdjur och vegetabilier.

En växtätande leguan behöver en helt annan foderstat igen.

Börja därför med den exakta arten och ta reda på:

• naturlig diet

• lämplig utfodringsfrekvens

• portionsstorlek

• behov av kalcium och vitaminer

• hur behovet förändras med åldern

Kombinera sedan maten med rätt:

• UVB

• temperatur

• luftfuktighet

• tillgång till vatten

och följ reptilens vikt och kroppskondition över tid.

När foder, klimat och belysning fungerar tillsammans får reptilen rätt förutsättningar att växa, smälta maten och hålla en sund kroppsvikt.